Mannen i mitt liv har somnat in....
Det var så himla skönt och kliva in i ladugården imorse, korna låg och idisslade och väntade på att det skulle bli dax för mjölkning. Så lugnt och fridfullt och jag kände en enorm lycka över allt jag har och hur långt jag kommit i livet. Men något kändes bara så fel... Kom inte först på var de va men insåg sen att min lille tjockiskatt inte kommit fram och gosat som han brukar göra, dom andra tre katterna var med mej men inte han. Är väl inget ovanligt egentligen men fick verkligen en sån obehaglig känsla. Jag började iallafall och mjölka och fick då syn på att han låg och sov jämte foderbordet och andades ut lite... Men när jag satte mej för att locka på honom blev de ingen reaktion, så jag gick fram till honom och såg direkt att han mådde jättedåligt... Så jag lät honom ligga där och forsatte mjölka klart korna. Några gånger gjorde han ett litet varv i ladugården och vid några tillfällen spydde han upp nåt skumliknande. Blev sjukt orolig och ringde veterinären för behövde även ha besök av dom till några kor. Men när veterinär var här så hittade jag honom först inte, letade och lockade men ingen katt... Till slut hittade jag honom gömd under en trappa, trodde först han var död men kände en svag puls och såg att han andades sakta. Bar in honom till veterinären som undersökte honom, men fanns inget hon kunde göra. Så de enda vi kunde göra var att ge honom en spruta så han fick somna in lugnt och stilla utan att lida och ha ont....
Så nu har mannen i mitt liv fått somna in och förhoppningsvis begett sej till katthimlen...
Han va en helt underbar katt och kommer verkligen sakna honom..... Men ingen mår bra av att se sina älskade djur må dåligt och de känns skönt att veta att han inte hade ont när hans hjärta till slut slutade slå...
farväl....
Hej.
Vellkommen hem. Jag vet hur det kjäns. Jag har 2 katter själv som är som en del av familien. Altså mig och katterne.
Det är spennende och lesa din blogg, jag tycker du skriver så bra.
Hej Hanna!!
Jag vill bara säga att tårar rinner ner för min kind! Lille kisse pojken då! Tråkigt!! Jag lider med dig! Har själv tre katter, det är mina små bäbisar!! Ta hand om dig! Tycker du är sten tuff som klarar en gård, så ung och själv!!Go girl!!Kram
Beklagar sorgen. Har också förlorat min katt, min första katt. Det går inte att beskriva med ord. Fick samma känsla i kroppen som du när han inte kom som han brukade.
kramar om
Tänker på dig
Usch kan förstå att du är ledsen, det är jättejobbigt när djur blir dåliga, ännu värre så mycket att dom måste tas bort. Hoppas du får mycket gos av dom andra som är kvar i allafall.
Kramar Catta
Hej!
Jag beklagar verkligen sorgen över denna fina katt! Det är alltid lika ledsamt och tråkigt när någon går bort vare sig det är en människa eller djur.
Ha det så bra du kan!
Åh vad tråkigt! Skickar massa kramar till dig!!!!
Hej.
Kul att du börjat att blogga.
Stackare...usch så hemskt med kissekatten....Å vilken fin bild du hade lagt upp.
Ta nya tag.
Ha en fortsatt bra dag.
Marina
Fick tårar i ögonen. Fick själv ta bort min älskade misse förra året. Men han hade ändå uppnått den högaktningsvärda åldern 17 år.
Men man förlorar verkligen en underbar vän. Hade haft honom genom övergången till tonåren och igenom olika jobbiga händelser. En liten bit av ens historia som försvinner.
Vilken stilig kattherre....
Han har det säkert hur bra som helst i katthimlen...jag lovar....:-)
KRAM
Hej!
usch vad hemskt med din kisse=(
får tår i ögad..
Skulle du va intresserad av att skaffa dig en till katt?
Kram
åh nej.. stackars dig.. kramar om
jag är verkligen ledsen.. jag vet hur hemskt det känns att förlora sina älskade djur.. hoppas att du mår bättre snart!
Åh, min katt fick också tyvärr avlivas idag. Hade haft honom i nästan 17 år. Så sorgligt det är när även djur lämnar oss. snyft.
Hej Hanna!
Katten blir väl omhändertagen av våran katt som vi fick lov att avliva förra året.
Kram Sussie
