Bondflicka

Välkommen till en av mina största utmaningar hittills, att blogga! Måste varna alla känsliga läsare för mycket djur, galna tankar och min "bonna stavning" Så stäng hyttdörren till traktorn för nu kör vi! =)

För att ni finns, för att ni kan!

Jag vill inleda det här med att säga, Tack för att ni finns och orkar läsa mina ibland något ointressanta inlägg! Era kommentarer som trillar in ibland betyder jättemycket ska ni veta! Att veta att det sitter några "out there" och faktiskt läser det här och bry er gör faktiskt livet lite lättare. För dom här små grejerna kan ju betyda så mkt! T.ex folk som håller upp dörren för en, när någon säger tack när jag håller upp dörren, ett leende på vägen, ja ni fattar vad jag menar... Ni hjälper mej att orka lite till när det känns skit!

Det händer rätt ofta just nu att ensamhetet gör sej påmind och då syftar jag inte bara på ensamheten som singel för den lider jag inte av det minsta. Men jag saknar så mina vänner!! Att kunna träffas utan en massa pusslande och planerande och bara ta en snabbfika eller pizza ihop och bara prata skit! Att råka stöta ihop i kassakön på ica och sånna grejer...

Därför är det tur jag har min lilla hönapöna, hon förgyller mitt liv!



Förhoppningsvis blir det tillökning i lagårn inatt, en av mina Jerseykor verkade lite kalvsjuk när jag gick in så ska ut en liten runda och kolla till henne innan jag kryper till kojs... Hoppas hoppas hoppas!

här kommer fidback från en som beundrar ditt djur intresse..... men låt inte det ta över.... för det finns någon som järna vill ta en fika eller pizza med dej någon dag. kram

Visst är det de små sakerna i tillvaron som betyder mest,ett tack för att man håller upp en dörr är inte alldeles självklart längre har jag märkt.

Det är verkligen ett tufft liv som lantbrukare,den sociala biten är svår att få med,djuren och att allt det maskinella måste ju fungera,oftast har man inte någon backup,men när det väl flyter på då är det gött att leva....

En hund är ett otroligt fint sällskap,(har ingen för tillfället)även katter är sociala och trevliga,inatt har vår gamla lagårdskatt somnat in,det var väntat för hon har varit inne i lagården hela vintern,hon skulle ha blivit 18 år i maj,en katt som inte skulle varit kvar och därför gått under namnet"svartvita kissen" blev aldrig "döpt" men mest älskad!

Tack för att du tar dig tid att blogga.

Hej!

Ville bara säga att jag älskar din blogg och den är inte ett dugg ointressant!

Det är så roligt att läsa om korna och jobbet på gården och se bilder från ladugården osv.

Du gör ett kanonjobb!

Mvh Anna