Bondflicka

Alla vi lantbrukare som jobbar med djur och maskiner vet hur snabbt det kan gå helt fel. När man minst anar det. Det fick jag erfara igår eftermiddag, vi skulle sortera lite kvigor här utanför på betet. En del skulle in i lagården för att bli seminerade, undersökta och utkörda till andra beten. Allt flöt på lugnt tills vi hade en kviga kvar som vi skulle få med oss in i lagården. Jag hade fullt fokus på henne och uppmärksammade inte kvigan som stod närmast mej mer än att jag visste att hon fanns där. Helt plötsligt rusar hon mot mej och jag upptäcker inte det förräns det är alldeles för sent och hon släpar iväg mej typ 10 meter bort innan jag till slut hamnar under henne. Brorsan som var den som va närmst hann till slut fram och kunde mota iväg henne, allt detta hände på bara några sekunder, och man hinner knappt reagera eller fatta vad som händer och sker. Det enda som hann snurra i min skalle va "bara hon inte träffar huvudet" Jag reser mej sakta upp omtumlad på darriga ben, va sjutton händer?? Känner mej allmänt mörbultad och öm men fortsätter som vanligt. Visst gjorde de lite ont här och där (vilket ju inte va så konsigt) men jag bet ihop coh fortsatte. När vi senare blev klara med sorteringen började chocken släppa och man började inse hur illa det kunde ha gått. Smärtan jag kände i min vänstra vad bara ökade och ökade och till slut gjorde de så ont att jag inte kunde stödja på benen.

Ringde sjukvårdsupplysningen senare på kvällen och frågade vad jag skulle ta mort smärtan som jag hade i benet, men blev istället inbokad på jourcentralen 20min senare på kvällen. Mamma skjutsade in mej och där togs beslutet att för säkerhetsskull så ville dom ha benet röntgat. Så nu på förmiddagen har jag varit inne och kan nu andas ut. Benet är helt men däremot så har musklerna fått sej en rejäl smäll! Kan nu stå på benet men har frortfarande väldigt ont när jag förösker gå så får väl pola med kryckorna ett litet tag till :(

Tur i oturen så har jag ju en jätteduktig praktikant här som nu är inne på sin andra vecka av tre som har ställt upp och tagit mjölkpassen själv!! Han är sannerligen en riktig ängel!! :)

Kan även tacka min stora konsumtion av mjölk för ett riktigt starkt skelett som nu har stått pall mot både det ena och andra :) och hyftsat vältrande ben muskler :)