Bondflicka

Jag vet inte om ni brukar titta på Livet blir bättre på tv3?? Jag brukar försöka titta om jag är hemma. Och jag blir så himla berörd, varje gång!! Igår handlade programmet om Sanna Bråding. Vilken otrolig människa!! Jag tycker det är starkt och stort att våga öppna sej så och berätta om de svarta i sitt liv.

Som vanligt rann tårarna genom nästan hela programmet, vilka överlevare vi är! Egentligen.

Hur kan en människa ta sej igenom ätstörningar, panikångest, alkolism och drogberoende på samma gång som man dessutom har 100 jobb som säkert ska göras samtidigt. Och ändå överleva?

Jag blev så himla berörd och imponerad av Sannas berättelse och jag känner så himla igen mej i det hon säger.

Ångesten över att allting man gör skulle kunnas göra liiite bättre, stressen, kontrollbehovet, ja listan kan nog göras hur lång som helst!

Jag vet att jag ofta ställer alltför höga krav på mej själv, jag vet! Men, det är inte så lätt att ändra på den man är! Jag kämpar varje dag med att försöka känna mej nöjd över saker jag faktiskt klarar av för det är så himlans lätt och fokusera på allt som skiter sej hela tiden! Kanske tar jag på mej för mycket men att vara lantbruksföretagare innebär faktiskt att man har ett väldigt ansvar.

Man har ansvar över djuren, vilket i mitt fall råkar va närmare 300 stycken.

Man har ansvar över sina anställda, som i mitt fall är min familj och nu även min nya dräng.

Man har ansvar över att alla lagar, paragrafer och kontroll program följs till punkt och pricka för mitt företag. Och de här tycker jag är nåt som får mej väldigt stressad och panikslagen ibland. Jag tycker att man som bonde känner sej rätt så utlämnad ibland. Regeltexter som tolkas olika av olika inspektörer och bondes ord i det hela brukar inte va så mycket att hurra för. Kanske är min oro obefogad egentligen, kanske inte. Men den finns där....
 
Man har ansvar över sin ekonomi, fakturor ska betals och bokföras. Momsen ska redovisas, skatt betalas och man ska ha koll på sin livkiditet. Som alla vet är ju lösamheten för en bonde rätt så pressad.

Jag vet också att ledarskap handlar om att delegera, men som egenföretagare har iallafall inte jag råd att anställa nån ekonomiansvarig, administrations ansvarig, ja ni fattar. De enda jag har är dygnets 24timmar att dribbla med....

Nu ska jag inte bara svartmåla allting. Jag älskar att vara egenföretagare och kan inte tänka mej nåt annat sätt att leva på. Det positiva och bra väger lätt upp det tuffa, de flesta dagarna på året iallafall :-)

Jag försöker hitta dom små guldkornen i vardagen och utan dom hade jag nog kraschad och vatt körd för längesen.

Tack Sanna Bråding för att du påminde mej om att Livet blir bättre....