Bondflicka

Kom precis på för en stund sen att jag firar ju 3-års jubileum som mjölkbonde idag!! Helt sjukt att det redan har gått tre hela år sen jag flyttade hit. Minns det som igår när jag lastade in mitt pick och pack i bilen och åkte upp hit. Jag grät nog hela vägen och ville bara vända om och åka hem igen. Första sommaren va väldigt tung och jobbig. All tid gick åt till att jobba (vilket iof inte är nån större skillnad mot nu) första tiden innan jag hann få upp mina möbler och så sov jag på en madrass på golvet, hade ingen tv eller radio så huset kändes väldigt tomt och ohemtrevligt. Hade en vansinnig hemlängtan både till gården och alla vänner. Jag grät nog floder första sommaren och trodde aldrig jag skulle klara av uppgiften jag hade framför mej. Allt var nytt, djuren, maskinerna, grannarna, språket (hahaha) jag visste inte vart jag skulle vända mej när jag behövde få tag på vissa grejer, allt var ju nytt! Lägg där till en liten tanig tjej på 20år så kan ni nog förstå att det inte va så lätt i början, en del hade väldigt svårt att ta mej på allvar vilket va väldigt tungt i början.

Tänker ge er ett litet exempel på hur de kunde låta. Jag kommer in i reservsdels butiken går fram till disken och lägger upp en trasig del till min slåtterkross, ber att få några så jag kan ha hemma i reserv ifall dom skulle gå sönder igen. Killen bakom disken tittar först på mej och sen på delen som är trasig. "Den sitter på slåtterkrossen" säger jag, han tittar lite till och säger sen "nej, den här sitter ju på rundbalspressen" jag skrattar till lite och säger att "nej den sitter under tallriken på krossen". Han tittar lite till vänder och vrider för att sen säga "är du verkligen säker på det?" Nånstans här tar mitt tålamod slut varav jag utbrister, "det är ju för fan jag som har skruvat loss den!!!!" Han lommar lite skamset iväg och kommer sen tillbaks med det jag behöver.

Tack och lov så har jag inte ont av det idag, får väl tacka ett visst tv program för det =)

Jag är väldigt glad och stolt att jag inte vände bilen den där dan för tre år sen nu, även om det har varit grymt jobbigt och kämpigt så är det ändå värt allt slit. Jag började en resa den dagen som har gett mej så otroligt mycket. Jag lever det liv jag alltid har drömt om, och jag är så lycklig!!!!!

Jag har en gård med bra förutsättningar för framtiden, mina älskade kossor, familj och vänner som stöttar och min lilla skatt Tuva.... Va mer kan man önska sej???