Bondflicka

Haha, ibland undrar jag om jag har huvudet på rätt ställe?! Tror snarare att jag börjat gå med det under armen istället. Jag har blivit så glömsk och det är såååå pinsamt när det går ut över andra också *skäms*

Igår när jag stod med skit upp till armhålerna så ringer Erika min kursledare i personlig utvecklings kursen.
"Hej Hanna, var är du?? Vi väntar på dej?" Jag får ur mej ett frågande jaha? "Men Hanna, vi har ju avslutning på kursen idag." SKIT! Va det idag? Hade inte en tanke på det överhuvudtaget. Spinger ut till bror och nästan skriker på honom, "kan du mjölka ikväll??" Tillbaks får jag en blick som visade allt va han tyckte och tänkte om mej just då, "nå kan du skriker jag igen?" Han suckar och säger, har jag något val?? Såklart du har, ja eller nej?Han suckar en gång till och säger sen ja. (Tur med snälla bröder ibland...)

Så jag mökar färdigt hos kalvarna och sen beger jag mej till de andra. Jag har verkligen lärt mej så mycket på under den här kursen, och det trodde jag absolut inte från början. Kändes mest lite flummigt men jag är SÅ glad att jag gav det en chans och jag hoppas de kommer hjälpa mej mycket. Både när det gäller att pusha sej själv och andra. Under avslutningen igår så fick vi alla deltagare en liten lapp där kursledarna hade skrivit ner tre ord som skulle beskriva oss, utvecklingen man gjort under kursen och en utmaning.

Så här stod de på min lapp:

Egenskaper: iakttagande, varm, driftig

Utveckling: Vi känner att du har blivit öppnare och gladare

Utmaning: Du har har gläntat på dörren till den "verkliga Hanna" och vi vill se mer! Släpp fram känslorna och glöden. Lyssna på kroppen.

Visst är det lite läskigt att läsa om sej själv så där på en lapp, men jag tror nog det är rätt så nyttigt. Jag har väldigt svårt att "öppna" mej för nya människor, varför vet jag inte egentligen... Men alla är vi ju olika  =)

Kramar så länge ///H